Times Square. 
På promenad i Central Park. 
I <3 New York. 
Fifth Avenue.


Tjejligan. 
På väg till klubben The Rub. 
Vår andra hälft. 
Yankees vs Tampa Bay på Yankee Stadium. 
 
Då står vi här, på sista kapitlet ur Tjejligan Goes USA. Egentligen var det tänkt att det här skulle skrivas och publiceras för ett antal dagar sedan, som exempelvis någon dag efter att vi satte foten på svensk mark igen. Men, då vi alla varit smått jetlaggade och väldigt trötta efter den nästan fyra veckor långa resan - så kan man minst sagt säga att vi har behövt vila.
Flygresan från New York gick nästan helt smärtfritt. När planet stod stilla på grund av åskväder blev vi lite nervösa att flyget skulle bli försenat och därmed för den ökade risken att missa anslutningsflyget. Fast mest var vi nog egentligen rädda för att flygbolaget skulle upprepa sin blunder och tappa bort våra väskor. Näe, minnet av de fyra första dagarna i Los Angeles utan baggaget kommer nog inte blekna någongång snart.
 
Hursomhelst, som skrivet i förra blogginlägget, så spenderades min sista dag i New York med frukost på ett litet franskt bistro följt av en shoppingrunda vid Times Square. Någonstans på andra kaffekoppen på Mon Petit Café kände jag att jag inte riktigt ville lämna New York... Man kan ju säga att jag förstår I <3 NY Skulle nog inte ha något emot att kalla NY för hem. Något att se fram emot.
 
Just nu njuter jag till max av att vara hemma i Gävle medan systrarna Mankio äntligen är hemma hos fluffiga Milo och Marie någonstans mellan Stockholm, Västerås och Gotland.
 
Som förväntat, så hade vi våra upp och nedgångar... Men, sjukt kul hade vi genom hela resan. Det spelade oftast ingen roll om vi var satt på en bar, i publiken på Broadway's Jersey Boys (front seat - just saying) eller med varsin åttabitars-sushi på sängen i hotellrummet. Så tack till de tre tjejerna som var med på en oförglömlig resa.
 
Och vet ni vad, nu i efterhand förstår jag (eller vi alla) termen: What happens in Vegas - stays in Vegas.
 
Nu är det dags att säga farväl. Tack till er som har följt oss på resan. Kanske ses vi igen, kanske inte. Om inte så önskar jag er en trevlig, underbar, fantastisk sommar. Om vi ses... Tja, då ses vi.

Ciao,
/Sheriffen
 
mon petit café, new york, roadtrip, times square, tjejligan, usa,
För några dagar sedan skrev jag hur Emily blev fälld av en vägkon, något som resulterade i en one-Of-a-kind varning av hennes far (p.s se upp för vägkoner)- Vilket i sin tur resulterade i en skrattattack från mig. Nu är saken den jag blev tillsagd att jag kanske borde informera er, kära läsare, om att jag själv gick rakt in i en pelare på tunnelbanan för ett par dagar sedan. Vilket gav upphov till lite skratt och fingerpekande från Emily. 
Japp, vi är på samma nivå jag och den tjejen. 

Just nu sitter jag på Starbucks i väntan på att nya favoritställe Mon petit cafe ska öppna. Med resten av tjejligan fortfarande någonstans i drömmarnas värld, är planen att njuta av min favoritstad solo innan jag ansluter mig till gänget. Frukost på franska bistrot följt av en sista tur förbi Times Square. 

New York har verkligen överträffat alla mina och våra förväntningar. Och åh, så kul vi har haft det! Eftersom jag själv är något nyvaken och smuttar på dagens första espresso, så ber jag om ursäkt för det möjligtvis fantasilösa inlägget. 
Tja, nu ska jag tillbaka till verkligheten och till New York! 

Ciao!