Tjejligan goes USA

Dagen efter kom inte väskorna och inte heller dagen efter det. Efter att ha ringt upp dom ungefär femton gånger (jag började seriöst få telefon-hand, om det finns nåt som heter så?), tjatat och väldigt fint förklarat att kompensation i form av att vi själva får lägga ut 50 dollar per dag för att köpa nödvändigheter för att sedan få tillbaka pengarna 28 dagar efter att vi skickat in kvitton, inte alls är okej och att vi vill ha mer kompensation så anlände tillslut väskorna samma stund som vi skulle lämna Los Angeles.

Nu kunde vi äntligen lämna LA med ett leende efter tre dagars depression, ilska och tårar.

 

Det blev en stekhet biltur till Vegas och där började resan på riktigt. Det började med att vi lämnade bilen på fel ända av den enorma gallerian som huserade vårt hotell: Planet Hollywood, en lång promenad tillbaka. Sedan flyttade vi bilen till det vi trodde var rätt parkering. Nöjda plockade vi ut alla våra handväskor, resväskor och de tiotal påsar som vi levt i innan våra väskor kom, och tog oss ett par våningar upp och insåg att vi var på precis samma ställe som sist. Puh. Det blev slutligen en sista tur ned till garaget, in i bilen, en biltur runt parkeringshuset och lämnade av nycklarna till en trevlig valet som med en mer än road blick frågade om vi behövde hjälp med våra sisådär 37 väskor. 

 

Nja, vi klarar oss. Vi är ju trots allt svenskar, resonerade vi och hängde på oss så mycket som möjligt innan vi tog hissturen upp. Rummet var fantastiskt, utsikten ännu bättre och badrummet helt underbart.

Vi var hemma. För andra gången. Totalt spelade vi 5 dollar i casinona (och de spenderades två minuter innan vi lämnade vegas typ bara för att) och spenderade istället tiden med att gå runt på gatorna, köra en hel festkväll, äta god mat och njuta av det härliga atmosfären som är Vegas. Människor är ju sjuuukt trevliga.

 

När vi lämnade Vegas bakom oss var det med siktet på Napa Valley efter en pitstop i nationalparken Sequoia. Med lite, hrm, tekniska problem (inte med bilen!) på vägen fick vi vända bilen halvvägs till Sequoia, återvända till Barstow och sedan åter mot bergen med Napa Valley som mål. Någonstans runt tio tiden insåg vi att det var bäst att sova innan vi kom fortsatte in mot no-hotell-zone...så det fick bli en motell. Med gps:en som hjälp och en hastighet på ungefär 27 mph hittade vi fram till ett ställe. Och, vad ska man säga... Tja, jag säger inte för mycket eftersom jag misstänker att våra nära och kära snabbt skulle klassificera oss som galna flickor som helt enkelt inte borde få resa själva och eftersom jag tror att antalet samtal till våra telefoner skulle öka och att någon dessutom helt plötsligt skulle dyka upp utanför vår nästa hotell för att släpa oss hem. Även om vi inte är helt säkra på var nästa ställe blir... Vi kan ju helt enkelt säga såhär: Vi ser på alldeles för mycket skräckfilmer! Så fort vi såg en man se på teve med öppen dörr och en gammal dam tjuvkika ut på oss från bakom tätt dragna gardiner, hoppade vi till och med bilnycklarna redo i handen höll vi armkrok när vi knackade på dörren till managern.

    Knappt tjugo minuter efter sju (ungefär fem minuter efter att vi vaknat) hoppade vi ur sängarna & hoppade in i bilen. Som sagt, det var ett äventyr.

 

Tillslut anlände vi till Napa Valley och efter tre timmars sömn natten innan däckade jag direkt. Dagen därpå (har inte riktigt koll på dagarna), blev det vinprovsmakning och med en privat chaufför besökte vi tre gårdar, fick en smygtitt bakom scenerna av en (gratis eftersom vår chaufför var smått galen och inte tyckte att vi skulle behöva betala) och avslutade kvällen med en middag downtown Napa.

 

Nu är det San Francisco och vi är alla smått kära. Stadens kullar är helt fantastiska och de viktorianska husen ännu mer så.

Måste bara säga att jag körde vägen in till San Francisco och även om trafiken är helt...tja, helt sjuk, så var det en upplevelse att köra över den enorma bron som välkomnar bilister från Napa. Utsikten har varit fantastisk hela vägen och lite då och då är det någon i bilen som flämtar eller skuttar och säger: "Vi är faktiskt här!!!"

 

Vi är faktiskt här!! Äntligen! :D

 

Hoppas att ni där hemma har det fantastiskt!